Jag har hälsat på i hästhagen, hos de vackra små fölen som snart är två månader gamla.
Här har vi Lillja med sin dotter som verkade tänka ”Milda Matilda, vad är det som kommer här?”
Miss Saigon med sin son som verkade tänka ”Hm, en fotograf tycker jag att det ser ut som. Intressant.”
”Undrar just om man törs hälsa… Nej det är nog bäst att stanna på behörigt avstånd.”
”Jag är modig jag, jag törs hälsa!”
”Jag undrar jag om man kan busa med såna här fotografer, har de nån humor mån tro?”
Just då kom ”farbror barnvakt” Bimbo förbi, så den lille unghingsten passade på att ge honom ett tjuvnyp i halsen. Bimbo vände långsamt bak sitt huvud och tittade på den lilla hästen med öronen bakåt varpå den lille började tugga frenetiskt som för att säga:
”Det var ett skämt, nej jag menar, det var inte jag, eller hur som helst, jag är liten, så bit mig inte”.
Sen traskade han iväg bort till mamma en sväng för att äta gräs.
”Det är ju sjutton också att man har så långa ben så man knappt når ner för att äta gräs, men å andra sidan är det ju rätt snyggt med långa spiror.”
”Ok, nu har jag tänkt, du ser ju inte så farlig ut faktiskt.”
”Jag törs också hälsa.”
”Nja, nu räcker det, nu går jag tillbaks till mamma. Det är ju som jag brukar säga, borta bra med hemma bäst!”
Hälsningar från ”fotografen” Kajsa 🙂
Read Full Post »